Jag är på tv.

Jo, det är sant. På något konstigt sätt hamnade vi visst här. Pappan, Majkis och jag. Melodifestivalen, deltävling 2. Det visste vi inte i morse.
Vi har väl inte väldens bästa platser. Fördelen med dessa platserna är att jag nästan kan se Martin Stenmarck byta om bakom scenen. Ser ni mig? Jag vinkar till er nu.
Det är jag som är klädd i svart. Och håller i en ballong.


Nu är vi hemma igen. Och jag förstår om ni inte såg mig. Jag höll ju inte i någon ballong.